Ett, två tre….

Noah han räknar mest hela tiden ända till tjugotio!

Det är vår!

Snödropparna har slagit ut och solen letar sig fram. Barnen sopar gruset från gatorna i väntan på att sopbilen ska komma. Vi njuter och hoppas på att värmen får hålla i sig och att det inte kommer mer snö.

Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen!

På jullovet var vi i Lofsdalen tillsammans med familjen Byströms. Det var en lång resa men det gick jättebra. Äntligen fick vi se massor med snö!

Meja gick i skidskola varje dag. Hon kämpade bra och tog till den där envisheten som bara hon har.

Ida hyrde snowboard. Tydligen är det inne att ha olika färger på skidstrumporna. Jonas och pappa tog Meja upp i stora backen en dag. Läskigt att åka sittliften som åker jättehögt upp, tyckte hon.

Sanna och Jonas varvade slalomåkningen med längdskidor. Så härligt med den friska luften och sätta sig i bastun när man kom hem. Skrota runt i underställ och skidstrumpor. Sanna och jag hade förberett mat som vi tog med hemifrån och endast behövde värma och koka pasta eller potatis till. För efter en dag i backen orkar man eller rättare sagt vill inte ställa sig och laga mat. Utan bara njuta!

Noah stod på skidorna och åkte kanske en meter och sa sedan : “Vill inte! Dumma skidor!”. Roligare var det att åka pulka och leka i lekparken.

På nyårsafton firade vi tillsammans med Jonas syster med familj. Åt gott och hade så mysigt. Vi sände upp japanska lyktor och en fastnade i en tall. Tur den var så snöbeklädd att det inte hände någonting.

När det sedan var dags att lämna tillbaka våra skidor visade det sig att Meja hade fått ett par pjäxor i storlek 40 och i vanliga fall har gumman storlek 33. Snacka om att det var inte så lustigt att hon tyckte det var svårt. Meja hade varit så nöjd att hon inte hade frusit om fötterna. Så nu är vi bara så tvungna att åka till fjällen igen så Meja får en ny chans att lära sig åka slalom. Tror inte det blir så svårt att övertala övriga i familjen för vi hade det toppenkul!

Bättre sent än aldrig…

Bloggen har ekat tyst ett långt tag….ja alldeles för länge. Vi lever det gör vi. Men just nu har vi hamnat i bacillträsket. Det började med halsfluss för mig. Jobbade en vecka. När penicillinbehandlingen precis var klar kom magsjukan och knackade på. Alla i familjen drabbades mer eller mindre. Jag vabbade en vecka och slängde i mig vitpepparkorn i hopp om att klara mig. Men icke jag drabbades värst pga att penicillinet hade slagit ut även de snälla bakterierna i magen. Sammanlagt 1½ vecka tog det och när väl orken kom tillbaka kom också den hiskeliga halsonda tillbaka.

Idag blev det konstaterat att jag skulle påbörja en andra penicillinkur för halsfluss. Vill ej ens tänka på hur mottaglig jag kommer att vara efter denna gång. Immunförsvarsprov har jag tagit och detta visade normala värden. Så nu vet jag inte vad det kan vara som gör att jag ständigt blir sjuk.

Nog om elände. Vi har varandra och det är det ända viktiga.

Något som piggar upp är att på fredag så ska hela familjen gå på generalrepetitionen av Melodifestivalen.

Cloetta center here we come!

En vän är saknad…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lik en liten ull tuss på matt- kanten vann mitt hjärta

Idag är det en dag av mycket smärta

Du lämnar ett tomrum hos liten som stor

Nu du i hundhimmelen bor

  Världens bästa Rasmus

En riktig busunge!

Än går det inte att lita på att han stannar där han ska. Springer snabbare än blixten och går på upptäcktsfärd. Det gäller bara att hänga med.

En som älskar skolan…

- Mamma, 2:an är bättre än 1:an!

- Varför tycker du det?

- För vi har engelska och träslöjd.

Träslöjd ska de ha hela året och sedan blir det syslöjd.

Denna vecka kommer också fjärilslarverna som Meja och henne klasskompisar ska ta hand om och se hur de utvecklas.

I helgen drog hennes aktiviteter igång. Lördagar är det Nikegymnasterna, lite mer avancerad gymnastik och söndagar är det simskola. Hon kom hem igår och var helt slut….de hade startat med att simma 50 meter och sedan ännu mer.