Efter en förmiddag utomhus sitter Mejas hårknutar lite slarvigt. Vid lunch börjar hon prata om att hon har sett en flicka som inte hade några armar.
- Mamma, det var för hennes mamma hade ätit något när hon hade henne i magen, säger Meja
- Ja då visste de inte att vissa mediciner kunde göra så att bebisens armar och ben inte växte, säger jag
- Hur kan de äta då? undrar Meja
- De hjälper nog till mycket med fötterna också, säger jag.
- Fötterna? säger Meja och grimaserar. Då får man inte ha tå fis.
Meja håller händerna bakom ryggen och försöker äta. Det är lättare sagt än gjort. Många frågor ställer Meja just nu, stora som små. Det är en härlig ålder där hon vill veta hur saker och ting fungera. Stora livsfrågor som vem som gjorde Gud har vi diskuterat. Det är himla roligt att bolla över samma fråga och få höra vad Meja tror.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar