Som ni märker är inläggen inte lika många, inte lika ofta. Vardagen, att kombinera arbete med familjelivet tar sin tid. Ett barn i skolan och ett i förskolan. Föräldrakooperativ som vi som föräldrar arbetar ett visst antal pass varje termin. Mitt arbete som förskollärare med 26 barn, där ingen av dem har svenska som modersmål. En extra utmaning som också blir en påfrestning och frustration att inte riktig nå dit man vill som pedagog.
Höstens start blev allt annat än vad jag hade tänkt då våran avdelning fick stänga pga. lukt. Där vi nu försöker göra det bästa av situationen i en lekhall som ej är anpassad för så många barn. I december blir det en flytt till en barack där vi ska vara i tre år och sedan får framtiden utvisa var vi hamnar. Terminen har bara börjar och redan är vi slutkörda. Stressen har visat sig på olika sätt och kroppen har ett otroligt sätt att säga att det är dags att varva ner.
Det är nog därför bloggen inte är högprioriterad men ej bortglömd. Jag skriver när jag har ork, lust och tiden finns. Som nu 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar