torsdag 18 februari 2010

Plötsligt ringde det på dörren…

 DSC_2144DSC_2160DSC_2145DSC_2163DSC_2157DSC_2159

Och kusin Ida kom på snabb besök. Hon hade med sig presenter till Meja, fast det inte var hennes födelsedag eller så. En skål med vatten och sedan skulle man stoppa in lilla spöket och vänta i fem minuter. Under tiden provsmakade vi de gulliga minthjärtana som låg i den finaste lilla ask.  Meja tyckte de var för starka men Ida och jag tyckte de var goda. Klockan ringde och magi hade uppstått i vattenskålen. Det lilla spöket hade förvandlats till en liten handuk med flera spöken på. Ida och Meja hjälptes åt att veckla ut handuken och krama ur allt vatten. Nu hänger den i torkskåpet för att torka lite snabbare.       

På eftermiddagen var jag hos barnmorskan och mätte magen och lyssnade på Pärlans hjärta. Pärlan ligger mitt i prick på kurvan och min mage har växt 3 cm sedan sist. Blodtrycket var perfekt och järnvärdet likaså. Så skönt att slippa äta järntabletter. Pärlans hjärtljud låg på 140 slag i minuten och sparkade till stetoskopet i protest. Hihihi en riktig busunge växer i min mage. Meja var likadan hon med…en riktigt fotbollspelare. Meja har sagt att hon ska bli fotbollsmålvakt när hon blir stor och riktigt hårda skott kan hon skjuta. Ida tycker att hon ska göra som hon och satsa på handboll. För Mejas kast är inte och leka med det heller.

Inga kommentarer: