Den frasen brukar jag få höra varje gång jag hämtar Meja nu för tiden. Visst är det roligt att hon trivs och inte vill gå hem…men man saknar den spontana springkramen. Ofta hittar man henne i lackskor och glittriga kreationer i dockvrån tillsammans men några andra tjejer. Det pysslas och bäddas med dockor. Hon vet redan vem hon ska gifta sig med (kärleken är besvarad)och vilka som ska vara hennes barn (hennes bästis och en ett år äldre tjej…hur det går till. Adoption?). Det är mycket man vet när man snart är 3 ½ år.
Trots att sambon också var med som han hade lovat på morgon så gick allt i slowmotion. Jag säger bara förberedelser, tid och tålamod är ett måste som: - Jag går och plockar ihop dina kläder så kan du leka färdig. Tur man är förskollärare och kan plocka fram en del ess i skjortärmen när även ens tålamod börjar tryta.
Det ska gungas, klättras i alla möjliga snöhögar. De dagar vi inte har något inplanerat på eftermiddag så tar vi en långsam färd hem med många upptäckter. Nu fick pappa även se hennes hemliga vägar vi tar. Snöborgen vi pysslade med förra vecka är snart ett minne blott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar