Vi överraskade Meja med att åka till Busfabriken. På vägen dit frågade vi henne om hon kunde gissa vart vi skulle.
- Nä…men någon dag kan vi väl åka till Busfabriken?
Ögonen vart stora när hon såg skylten.
Meja fick ett armband där det stod när vi kom dit. Vi visste inte riktigt vart vi skulle börja någonstans.
Den lilla kameran fick följa med och det märks på kvalitén på bilderna.
Ruschkanorna blev en klar favorit. Till en början ville Meja åka med pappa. Men sedan vågade hon åka själv. 
För att komma till alla ruschkanor så var man tvungen att klättra i gångar och hängbroar. Vet någon/några som kommer somna snabbt ikväll.
Det killade härligt i magen.
En fika behövdes för att vila lite. Meja fick göra sin egen mjukglass. Det fanns många olika smaker på strössel men det ville hon inte ha. Mycket vatten dracks också för himmel så svettig man blev av allt klättrande.
Meja har inte ärvt sin mammas rädsla för höjder. Hon klättrade upp i den högsta ruschkanan och åkte ner alldeles själv.
På en vulkan kunde man klättra upp för att komma till en ruschkana. Meja kämpade länge och kom en bra bit upp. När de stora grabbar sprang upp skuttade hela vulkan och Meja blev ledsen. Med lite hjälp från pappa klättra hon enda upp och kunde åka ner.
Innan vi åkte hem fick Meja stoppa en guldpeng i apparat med Dora figurer och vips kom ett ägg ut. Det blev en gepard som fick heta Doris.
Mycket nöjd var hon med dagen och vill snart åka till Busfabriken igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar